Ett av de vanligaste argumenten vi får emot avskaffad rösträttsålder är att glassmutor skulle bli jättevanliga. Alltså att partier skulle typ erbjuda godis/mobiltelefoner/pengar till barn i utbyte mot röster. Detta är ett svagt argument, tycker jag (även om ganska mycket bättre motargument än gamla goda “barn är för dumma”)

Dels skulle det inte hända. Om ett parti skulle börja med sådant billigt köpslående skulle de sjunka i förtroende något enormt hos andra röstare. Jag tycker att det är ganska roligt att Karl Sigfrid, den Moderate riksdagsledarmoten som svarade på vår debattartikel, använde detta som typ huvudargument. Säger ganska mycket om hans ambitioner som politiker..?

Och tillslut, om man ändå är orolig för att glassmutor skulle bli ett problem kan man sätta upp etiska riktlinjer eller regler för hur politik får marknadföras. Ganska mycket mer smidigt än att stänga ut en hel grupp från politiken för pga det kliar för mycket i manipulations-fingrarna.